Vad varje arbetsgivare är skyldig varje arbetstagare skriftligen
Artikel 4.1 i direktiv (EU) 2019/1152 ålägger arbetsgivaren att informera arbetstagaren om de väsentliga dragen i anställningsförhållandet, och artikel 4.2 räknar upp femton punkter som informationen ska omfatta. Detta kostnadsfria verktyg sätter samman dessa femton punkter på alla 22 språk med direktivets egen lydelse och anger vid var och en om artikel 5 ger dig sju kalenderdagar eller en månad. Det upprättar inget avtal och känner inte till din nationella lagstiftning.
Unionens miniminivå, inte hela din skyldighet
Detta är en miniminivå. Direktiv (EU) 2019/1152 är inte en förordning: det fastställer minimikrav, och medlemsstaterna införlivar det i sin egen lagstiftning. Artikel 4.2 är det golv varje medlemsstat måste nå — din nationella lagstiftning kan kräva mer, och i flera medlemsstater gör den det. Irland kräver till exempel därutöver en separat information om fem grundläggande villkor inom fem dagar från anställningens början. Det du framställer nedan är unionens miniminivå med direktivets egna ord. Det är inte ett påstående om att din nationella skyldighet är fullgjord.
Direktivet talar om var resten finns, och det är värt att gå och titta. Artikel 5.2 tillåter en medlemsstat att utarbeta mallar för dessa handlingar och göra dem tillgängliga för arbetstagaren och arbetsgivaren, bland annat på en enda officiell nationell webbplats. Artikel 5.3 kräver att information om de lagar och andra författningar och kollektivavtal som utgör den tillämpliga rättsliga ramen görs allmänt tillgänglig kostnadsfritt på ett tydligt, öppet, uttömmande och lättillgängligt sätt, bland annat genom befintliga onlineportaler. Om din medlemsstat offentliggör en mall är det den mallen — inte denna sida — som ska användas.
Den skriftliga informationen
Skriftlig information är inte ett anställningsavtal. Det är uppgifter som arbetsgivaren är skyldig arbetstagaren om anställningsförhållandet, och artikel 4.1 gör det till arbetsgivarens skyldighet att lämna dem. Den skapar inte förhållandet, ersätter inte ett avtal, och ingenting här upprättar något sådant.
Sju dagar för en del, en månad för resten, och uppdelningen är rättsaktens egen. Artikel 5.1 placerar leden a–e, g, k, l och m i en period som börjar den första arbetsdagen och slutar senast den sjunde kalenderdagen, och allt annat inom en månad från den första arbetsdagen. Varje fält bär vilken av de två som gäller; markeringen är vår, regeln är direktivets.
Om den inte redan tillhandahållits ska den information som avses i artikel 4.2 a–e, g, k, l och m tillhandahållas individuellt till arbetstagaren i form av ett eller flera dokument under en period mellan den första arbetsdagen och senast den sjunde kalenderdagen. Övrig information som avses i artikel 4.2 ska tillhandahållas individuellt till arbetstagaren i form av ett dokument inom en månad från den första arbetsdagen.
Sju av de femton kan besvaras med en hänvisning. Artikel 4.3 anger att den information som avses i leden g–l och o i förekommande fall får lämnas i form av en hänvisning till de lagar och andra författningar eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor. De fälten är markerade, och en hänvisning i dem är ett fullständigt svar där den är lämplig.
Den information som avses i punkt 2 g–l och o får i lämpliga fall lämnas i form av hänvisningar till de lagar, andra författningar eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor.
Om något ändras, dokumentera det. Artikel 6.1 kräver att varje ändring av de aspekter som avses i artikel 4.2 lämnas av arbetsgivaren till arbetstagaren i form av en handling så snart som möjligt och senast den dag ändringen träder i kraft. Artikel 6.2 undantar ändringar som endast återspeglar en ändring av de lagar och andra författningar eller kollektivavtal som handlingarna redan hänvisar till.
Medlemsstaterna ska säkerställa att varje ändring av de aspekter av anställningsförhållandet som avses i artikel 4.2 och varje ändring av den ytterligare information till arbetstagare som sänds till en annan medlemsstat eller ett tredjeland enligt artikel 7 tillhandahålls i form av ett dokument från arbetsgivaren till arbetstagaren snarast möjligt och senast den dag då ändringen träder i kraft.
Om arbetstagaren sänds utomlands är mer skyldigt, och tidigare. Artikel 7.1 kräver att handlingarna lämnas innan arbetstagaren avreser och att de innehåller minst fyra ytterligare uppgifter, tryckta under formuläret. Artikel 7.2 lägger till tre till för en utstationerad arbetstagare som omfattas av direktiv 96/71/EG.
Vad detta verktyg inte kan. Det känner inte till din nationella lagstiftning och kan därför inte tala om vad din medlemsstat lägger till denna förteckning. Det upprättar inget avtal. Och det avgör inte om det du skriver i ett fält räcker — om en beskrivning av arbetet är en beskrivning, eller om en uppsägningstid är korrekt angiven, är inte något ett formulär kan bedöma.
Medlemsstaterna får utarbeta mallar och förlagor för de dokument som avses i punkt 1 och göra dem tillgängliga för arbetstagare och arbetsgivare, inbegripet genom att tillgängliggöra dem på en enda officiell nationell webbplats eller på andra lämpliga sätt.
Medlemsstaterna ska säkerställa att den information om tillämplig rätt enligt lagar, andra författningar eller allmängiltigförklarade kollektivavtal som ska lämnas av arbetsgivarna görs allmänt tillgänglig utan kostnad på ett klart, tydligt, fullständigt och lättillgängligt sätt på distans och på elektronisk väg, inbegripet genom befintliga nätportaler.